Lycklig liten skit med några gupp i vägen mot sin lycka...
Ja, så är det. Månaderna framför mig nu kommer bli hektiska och fulla med både det ena och andra. Det kommer bli en "resa" som jag ser fram emot, med större glädje än jag kan beskriva, men det kommer också bli en väldigt ledsam "resa" med val som man inte alls var förberedd på eller ens skulle vilja göra.
Ja nog är livet konstigt ibland alltid. Att människor kan ändra sig så fort (ungefär som att singla slant), från dag till dag, och man börjar fundera på vad äkta genuina vänner är. Vänner som man trodde skulle vara glad för en när man fann lyckan. Men allt man "ser" just nu är någon typ av avundsjuka. Visst kanske man kan hänga läpp om man själv skulle vilja ha det där som någon annnan har.. Men.... riktiga vänner glädjer sig åt dem man bryr sig om och man visar den glädjen, hur tufft det än är. Så, valen ligger framför mig, valen och funderingarna OM jag ska dela den här glädjen med dem eller inte, kan man ens dela den glädjen med någon som man känner inte är glad för ens skull?! Uff vill verkligen inte ens behöva tänka så här.... Tack och lov har jag några sanna, eviga och uppriktiga vänner som hoppar på den här resan med mig och det är med sann glädje, det VET jag :) Så, det är bara att göra det bästa av det och passa på att njuta av den stora glädje som egentligen ligger inför allt det här :)
Sen står jag inför ett annat megaval.... Ska jag fortsätta plugga eller inte :/ Det jag har jobbat stenhårt för i ett års tid har helt plötsligt fått en käpp i hjulet. I 3 veckor har jag, av någon anledning, haft total sjögång i huvudet och en extrem smärta i nacken. Inte f** får man någon större hjälp ifrån sjukvården att utreda det heller... Allt jag fått till svar är det kan vara det eller det... Va då KAN vara??? Uteslut då för sjutton olika saker tänker ju jag då... Men nej då.. Och pluggar man kan man inte missa för mycket heller och just nu känner jag att jag sitter rejält i skiten. HUR ska jag hinna ikapp allt???????? Bilkörning och nackställningen man får när man sitter och skriver är DÖDEN för mitt huvud :( Jag vet liksom vad jag har som väntar mig nu när jag ska bolla upp alla uppgifter inför måndagen. Det kommer bli ett helvete igen. Och vem sjutton vill gå konstant full, utan att ens få något nöje av det????!!!!
Känns riktigt tråkigt och det gör mig otroligt ledsen. Men VAD kan jag göra?!! Bara att förbereda sig på att bli tio gånger sämre igen och då kan ingen komma och säga att jag inte försökte göra mitt bästa i alla fall....
Dags att hugga tag i böckerna... So, Have a nice day out there!
Fishbowl
Hallå på er allihopa :) det var inte igår jag plitade ner några ord på den här sidan,
men kanske, kan jag få igång den på riktigt igen... :)
Ett år är gjord på skolan och inriktningen har ändrats. Istället för kriminologi blir det nu behandlingsassisten och målet är att ta mig in i augusti. Skolan ligger i Forshaga och är en yrkesskola. Det jag hoppas på är att jag en dag ska få jobba med ungdomskriminalitet. För nog finns det många stackars ungdomar som halkat in på helt fel bana i livet och tar sig inte ifrån den. Jag vill verkligen vara en bidragande faktor till att på något vis hjälpa dessa ungdomar att få ett drägligt liv och en chans i samhället. Så det är bara att hålla tummarna att min "dröm" går i uppfyllelse.
Äntligen fan
n även jag kärleken och livet har tagit en helt ny vändning. Trodde väl aldrig att den skulle slå ner som en blixt från klar himmel, men det gjorde den. Idag lever vi under samma tak och mitt hjärta är till fullo hans. Jag har hittat det där jag sökte och mer lycka kan jag inte begära. Men visst är det så att även det bästa i livet har bitar som man måste lära sig hantera. Vi har språket. För första gången i mitt liv känner jag mig som en främling i mitt eget land. Och alla ni som kommer till Sverige har min fulla förståelse med hur det känns. Att inte förstå eller ens veta vad andra pratar om gör ont och bygger en känsla av utanförskap. Visst är det upp till båda sidor att lösa det problemet, men det är inte alltid lätt att få något att ändras som alltid varit på ett visst vis. Men samtidigt vet jag att man kan inte tänka så i en ny situation och jag har därför bestämt mig för att själv göra något åt situationen om jag inte ska känna så här. För hur det än är så är det ju mig det drabbar. För vill man behålla lyckan i livet ,så får man jobba på det och hitta lösningarhelt enkelt.
Historia, Svenska C, engelska och matte is da shit. Blod, svett och tårar
är något av en vardag när det gäller pluggandet ;)))
See Ya!
the question is what the question is...
Dagarna pendlar verkligen upp och ner här... Eller rättare sagt, timmarna....
Ena stunden är man stark, enveten och målinriktad. Till i nästa stund vackla i tron på sig själv, sin betydelse och sin personlighet. För första gången i mitt liv är jag omgiven av en hel del människor som ser något i mig, som jag själv har svårt att tro på. Snäll, glädjespridare, positiv, hjälpsam, stark, smart, kärleksfull, omtänksam, vacker, och någon att se upp till (ord som jag har fått hört den sista tiden).
Men kan allt det där vara så fel samtidigt?!
I mina öron är allt det där bara bra saker, men kan det vara så att det också är något som ligger emot en person? Något som är dåligt?! Är det verkligen dåligt att vara omtänksam och kärleksfull? Är det en dålig egenskap att vara snäll? För någonstans mitt i allt detta, så känns det som att allt det där ligger som ett gnissel emot mig och man blir bara en människa som flyter med, en människa som kan vara bra att ha, men bara när det är behövligt och passar andra...
Är det så att man ska behöva bli en bitch, en räpa som är kaxig, kall och egocentrisk?
Är det sådana människor man vill ha runt sig och som får utdelning av det goda i livet?
Vill verkligen inte tro det.
Vill tro att kärlek, värme, trygghet, ärlighet och omtanke är något vi alla vill ha i våra liv.
Har jag fel???????
Inte visste jag att det var livet.....
Igår kväll låg jag och funderade på livet och hur vi människor är... Eller rättare sagt vad som formar oss efter vägen. Förr har jag nog levt lite som om jag har hela livet på mig. Men när min pappa blev sjuk i cancer, så insåg jag att så är det inte alltid. Våra liv kan vara kortare och avslutas när vi minst anar det. Och det fick i alla fall mig att tänka till och värdera om livet. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att de människor jag älskar och bryr mig om ska ha behövt tveka på det. Det ska vara så fast i deras själar att det inte ens går att få ur därifrån. Det fick mig också att inse att även jag är värd att bli älskad, älskad för den jag är och respekterad för den jag är. Även om livet inte alltid är lätt så ska aldrig tvekan finnas för min omgivning, om hur mycket dom betyder för mig. För det ska Gudarna veta att lyckan och glädjen i livet, är inget som kommer gratis på nått sätt. Och skulle jag en dag behöva kämpa som min pappa fick, så vill jag kunna känna att jag i alla fall hade/gav kärlek i mitt liv.
Som min underbara lärare säger så vist.. -Vad ska man med alla materiella saker till den dagen man går.. Man kan ju lika förbannat inte plocka med sig något av det.
Nej, det kan man verkligen inte. Men mina minnen, all värme, kärlek, alla skratt och all trygghet på annat vis som jag haft runt mig kan ge mig ett sista leende förhoppningsvis. Och en förnöjd känsla av att jag var inte ensam i alla fall.
Jag vill inte behöva säga som det gamla ordspråket... " Dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Jag vill leva mitt liv och jag vill leva det med dom människorna som ger mig glädje, stöd och kärlek.
♥ Saknar dig far och dina tokigheter som alltid piggade upp :)
Undrar just var du gör för galenskaper för dom där uppe ♥
Lite av varje, på en och samma dag...
Ja då var fördjupningsarbetet om konflikten mellan Palestina-Israel överstökad och ett lugn har infunnit sig... Engelskaprovet som igår gjorde mig lätt förbannad, kom tillbaka med poäng som i alla fall gör att jag slipper göra om det. Inte illa så.. Hann ju knappt ens med att pricka av glosorna innan och informerad om fel dag för provet blev jag också. Så ja, nöjd är jag, att jag kunde glänsa såpass... Var nog inte förväntat från annat håll, så nog är jag lite kaxig just nu ...
Idag har jag fått kurs i vad som döljer sig under motorhuven också. Och hur vissa saker fungerar där. Min första egna bil och inte en susning om nått över huvudtaget där under, mer än dom där basic-sakerna som alla vet. Men nu vet jag mer efter kurs med grannen. Så just nu ligger det en lapp på köksbordet som måste inhandlas för att få min berömda Racer-Rut att knalla och gå igen.. Men helklart är, att jag blev lurad i det köpet av den bilen.... Men skam den som ger sig. Innan sommaren nått sin mitt ska hon vara gladare än nån annnan bil på parkeringen,min lilla röda Racer-Rut :)
Annars har dagen rullat på, både med upp- och nedgångar. Många tankar rör sig i huvudet om mycket just nu. Och ett och annat beslut har jag kommit fram till. Vissa mindre roliga, men måste nog bara inse, att ibland måste man ge av något man inte ens har lust att ge av, för att få chansen att bygga efter det. Men man slipper i alla fall se sig som ett hinder för nån då. Vi har ju tydligen olika prioriteringar i livet och värden på vad som ger positiv energi. Så då får det bli så helt enkelt. Kommer nog ångra mig stort, men ser ingen annan lösning är jag rädd för.
Vi får se om jag gör rätt....
Plus och minus....
Jag är trött..suuuuuuuupertrött... Flera fördjupningsarbeten på rad och en hjärna som har lite för mycket annat att bolla med i luften just nu.. Så ger jag upp för idag.. En djävulsk dag med dåligt humör och en mindre förståelse för människor som absolut måste krångla till det mer än vad som är nödvändigt, för andra människor... Hmm undrar just om man börjar bli en berömd klimateriekossa kanske?! Nä tror mer att jag ser att man kan lösa problem, så dom inte ens är problem, medan andra absolut måste fixa till dom... Ooooooooh Lord..
Härligt, snart sommarlov eller inte sommarlov direkt ,men break från studierna i alla fall...
Moment 22 liksom....
Viss del i den diskussionen är ju något att tjata om tycker jag och det har ju med jobb och löner att göra. Självklart ska kvinnor och män som gör samma jobb ha samma lön, inte snack om saken. Men är det inte upp till var och en hur man vill ha sitt liv på hemmaplan??? Vill kvinnan baka och laga mat så vill hon, och vill mannen meka med bilen så vill han. Vart är problemet liksom?? Och oftast (observera att jag inte sägar att det ÄR så, men oftast) så är vi ju lagda mer åt olika sysslor. Men visst finns det ju absolut tillfällen, då det är totalt tvärtom, där kvinnan gillar grovjobbet och mannen älskar att stå i köket. Men det är ju just min mening...
Är inte det upp till var och en?! Möjligheterna ska finnas för att göra sina egna val, men ska man verkligen lagstadga att pappan ska VARA pappaledig?! För att det är mer viktigt med jämställdheten ,än vad som funkar för familjen? Don´t get it... Är själv uppväxt i ett hem där mamma har funnits hemma och jag vet att det gav mig en stor trygghet.. Är det så fel??? Nä ja hajar det inte... För mig blir den frågan ett ständigt moment 22. Hur du än vänder och vrider på det så kan man inte tvinga folk att vara nått dom kanske inte är.. För så ser jag att det blir att behöva styra upp familjer hur dom ska leva och vara.
Och vad är det egentligen för fel i om kvinnan vill vara hemmafru? Är det sådan skam i dagens samhället att man vill finnas för barnen och bygga ett tryggt hem där barnen alltid vet att dom har någon....OM det är så att ekonomi och andra problem inte ställer till det vill säga?!
Samma är det när det gäller ungdomar och jobb. Hur i himmelen ska ungdomarna få jobb om vi fortsätter höja acceptansen på att vi får stanna på jobbet längre och längre upp i åldrarna.. vaddå pension??! Vore det inte justast mot alla att sänka pensionsåldern och låta ungdomen ta för sig.. istället för att hacka på att dagens ungdom inte vill jobba?! Jobba vart?? Och en annan sak som man som studerande fått upp ögonen på nu är känslan av att har du haft problem som barn i skolan, så ska din chans som vuxen också bli ifrågasatt... Är det så simpelt att människan får en chans i livet och är du så dum att du sumpar den får du skyll adig själv.. Oavsett om du är 16 år när det valet ska göras för resten av livet....
Men man tänker ju även på vilken syn som finns på dom som studerar... Är det bara "Lallande-människor" som inte på nått vis behöver ledigt under ett helt år? Om du jobbar på kontor, så har du rätt till 5 veckors semester under året.. Men som studerande, där dagen egentligen inte ens är över när du går hem från skolan, utan kan kräva måååånga timmar ut på natten ibland för att fixa det du ska, så har du inte rätt till en veckas ledigt under sommaren ens... Hur tänker man då??? Lekskola?? Skyll dig själv?! Eller vad??
Ja just nu snurrar många tankar i huvudet och funderingar som jag kan spinna på ordentligt.. Men tror inte ni vill ha riktigt alla dom tankarna och orden jag har i huvudet ,så jag stannar här just nu....
Men den röda tråden i allt det här är trots allt; Hur tänker man då?!
Go morgon i stugorna!
Så, stående på knä, pratar jag med grabben där uppe och försöker förklara för honom, att vi små snälla människor här nere på jorden behöver han den där tjocka gula saken för att vara pigga, glada och snälla människor. Vi får se.. Tror mer det är Murphy som hör mig i vanlig ordning tyvärr. Har tydligen något skrivet kontrakt med den nissen som jag inte minns när jag skrev på ens... Ja ja, inte dåligt att nån vill skriva kontrakt med en för livstid... SÅ jag ska väl vara glad för det antar jag....
Nej, nu ska jag försöka göra något åt mitt liv för en stund, så vi hörs senare mina vänner....
Och en härlig morgonskål ringar i luften till er alla med javamuggen höjd till skyarna ;)
Dagens visdomsord....
Äntligen har jag hittat svaret, på varför man ibland får så dumma idéer....
Så tänk inte på växthuseffekten eller omgivningen mina vänner, det ställer tydligen bara till det i huvudet istället ;)
Farmville...Eller var det farmdille??!
Ja, då tänkte jag att ge er en guidad tur i min vardag...
På fejan kallas det för Farmville men min vardag kallar jag farmdille... ;)
Som jag berättade i tidigare inlägg har jag börjat skolan.
Något jag borde gjort för länge sedan egentligen,
men har ju liksom inte blivit av förrän nu.
Dagarna är fyllda av lärdom, galenskap, skratt, frustration, trötthet och total glädje
av att ha så undebart knasiga människor runt mig hela dagarna. Och tro det eller ej
men där ingår även mina klockrent tokiga lärare. Tänk om man ändå haft sådana på
högstadiet och gymnasiet. Skulle tro varje unge bokstavligen skulle stå och hoppa jämfota
och tjata hål i huvudet på sina föräldrar med frågan: -När ska jag till skolan?!
Så här kommer lite bilder från en helt vanlig dag i skolan.....
Skolan utifrån....
(mysig och inbjudande)
Mattelektionen....
(brukar innebära för mycket kackel på för liten yta)
Vårat klassrum
(dock bara ena bänkraden fick plats på kortet) 
Då och då kommer det föreläsare till oss och berättar om intressanta saker....
... men det händer ju även att vi åker på studiebesök....
..varje dag har vi gemensam samling, där diskussionerna är många..
(pratas ofta i mun på varandra under den samlingen)
..på rasterna brukar vi i rökrutan dra till oss lite mer än bara rökare..
(vet inte om det beror på att vi är så sociala
eller om det bara hänger på att vi är trevliga..)
.. men vi försöker även hitta på något kul tillsammans på fritiden..
(här är bild från bowlingen/discokvällen vi hade sist... Kul som f**)
Som ni förstår så är dagarna fyllda av galenskaper som sagt... :P
And I like it :P
Sist men inte minst har jag lovat min Ödmjuke vän att lägga upp bild på min skolväska....
Så här Laila är den ;) Ingen Hello Kitty eller röd fuskskinnvinyl med ett tryckt hästhuvud,
men söt som få och passande ;))
Tjooohooooo på er!
Ligger i fundering på att dra igång allt igen men har jag tid? Det är den stora frågan....
I januari började jag studera och av någon konstig anledning fanns helt plötsligt inte tid till så mycket mer.. Önskar man kunde klona sig och få chansen att bolla lite fler saker i luften samtidigt. Men har liksom inte lärt mig hur än bara. Förhoppningsvis, när man får lite mer rutin på saker och ting och eventuellt när sommarlovet drar igång så smyger sig lite mer tid till och jag kan få babbla ur mig lite här igen..
Mycket roligt har hänt på vägen och att börja plugget igen är det bästa jag gjort. Klass- och skolkompisarna sprider så mycket glädje med sig och dagarna bara rusar iväg. Alla åldrar och alla typer av människor är blandade, men det ger bara en extra guldkant på det hela. Och för att inte tala på lärarna.. TÄNK, om man hade haft sådana lärare på högstadiet och gymnasiet, då hade man inte haft några som helst problem med att få in både det ena och andra i den här tröga lilla hjärnan. Men vad kan man säga.. Bättre sent än aldrig :) Och kanske kan även jag lyckas bli smart nån gång.. Det ni!! Så se upp!! Fröken A laddar om :)
Nej nu är dags att rusa till skolan och se vad den här dagen har att ge. Ha en underbar dag på er och hoppas nån här ute i det avlånga landet har mer sol än vad vi har och får njuta av lite värme :)
See U all later ♥
Freezing cold
Tiden går och det är dryga en månad sedan min pappa gick bort.
5 veckor sedan om jag ska vara exakt. Lång tid i många fall men inte tillräckligt för att fatta att man aldrig mer får se honom. Men kommer man någonsin fatta det? Kommer man någonsin kunna greppa det? Tror inte det. Alllt känns bara så overkligt. Ända stunden jag blir påmind vid att det verkligen är slut är när vi besöker graven. När man står där och ser hans namn på korset. DÅ hinner alla känslor ikapp och man inser att aldrig mer är ett faktum, som är lika sant som att jag fortfarande står och andas.
♥ Saknar Dig Far!!! Och Älskar Dig!! ♥
Den förbannades kylan som slagit rot i vårt land håller i sig med järngrepp. För en människa som lätt skulle kunna vara i solen 24/7 så är det här något som kryyyyyper under huden hela tiden just nu. Uff och fy!! Skoteroverall är liksom det ända rätta!! Men finns det i min garderob då?? NÄNÄNÄNÄ icke!! Ska det fortsätta så här så får man nog skarpt överväga att köpa sig en. Sen att det kanske tynger en extra mycket i år beror nog på alla omständigheter som ligger en i händerna just nu också. Men det är ju f**king freezing!!! Och oooootroligt trååååkigt i alla fall. Idag blir det lite av en kafferepsdag :) Först nu kl 13 får jag själv kaffebesök, sen bär det av till Bästa Z för tjöt och snatter till några koppar. Undra om jag kommer gå som duracellkanin med världens koffeinkick i kväll :P Men vad gör man inte för att ha kvalitetstid och för att få sig goda skratt :) Och med lite koffein så håller man sig nog vaken när det roliga under kvällen drar igång :) Ja det ni, DET håller jag för mig själv vad det är :P
SÅ ha det gott allt folk så hörs vi förhoppningsvis ganska snart igen.
Hej igen på er alla....
Hemskt hemskt ledsen att det blivit ett avbrott i bloggandet IGEN..
Men det har sina anlednignar.. 
* 1942-09-20 † 2009-11-28
Sov så gott far ♥ Vi älskar dig ♥
Ni som har följt min blogg vet att min pappa varit sjuk i cancer
och tyvärr lämnade han oss och jorden den 28 november kl. 08.25 på morgonen.
Det har varit en hektiskt tid med fullt upp att fixa inför begravning och
allt runt om plus en svår tid att börja bearbeta sorgen.
Har fått hört av en del på vägen att vi visste att han skulle gå bort och att det borde göra det lättare. MEN sorgen blir ALDRIG lättare oavsett du är förberdd eller inte. Jag kommer fortfarande inte får höra honom , ta på honom, skratta med honom eller ens bara känna doften av honom när han gått förbi igen. Och det är DÅ sorgen och saknaden kommer in. Alla minnen har rusat genom huvudet och under förberedelsen inför begravningen var det mycket tid med bilder och musik som han älskade som jag satt o fixade o trixade med dag som natt nästan, för att hinna få ihop en minnesvärd och fin begravning till en av dom personerna jag älskar mest på denna jord.
Hoppas ni förstår att orken inte riktigt funnits där och att det kommer vara en tid nu när jag ligger lite "lågt" med allt. Men som vanligt lovar jag er. En dag när jag säkert minns anar det själv, så kommer lusten tillbaka och glädjen att dela saker som händer i min vardag med er. Så allt jag kan säga I´ll be back ;)
♥ Ha en UNDERBAR Jul på er och njut av era nära och kära!!! ♥
Tala vänligt.....
När du talar, tala vänligt
ord kan ha en sällsam makt.
Det betyder så oändligt
på vad sätt ett ord blir sagt.
Döm ej någon människa ohörd
blott för att få hävda dig.
Sovra först din egen livsskörd
är den fullgod - annars tig...
Oskyldig tills motsatsen bevisats....
.....jag kan bara hålla med!! Oskyldig!!
Eller vad tror ni??? *asg*
