Hallå på er allihopa :) det var inte igår jag plitade ner några ord på den här sidan,
men kanske, kan jag få igång den på riktigt igen... :)

Här har det verkligen hänt saker och många känslor snurra i mig just nu.
Ett år är gjord på skolan och inriktningen har ändrats. Istället för kriminologi blir det nu behandlingsassisten och målet är att ta mig in i augusti. Skolan ligger i Forshaga och är en yrkesskola. Det jag hoppas på är att jag en dag ska få jobba med ungdomskriminalitet. För nog finns det många stackars ungdomar som halkat in på helt fel bana i livet och tar sig inte ifrån den. Jag vill verkligen vara en bidragande faktor till att på något vis hjälpa dessa ungdomar att få ett drägligt liv och en chans i samhället. Så det är bara att hålla tummarna att min "dröm" går i uppfyllelse.


Äntligen fann även jag kärleken och livet har tagit en helt ny vändning. Trodde väl aldrig att den skulle slå ner som en blixt från klar himmel, men det gjorde den. Idag lever vi under samma tak och mitt hjärta är till fullo hans. Jag har hittat det där jag sökte och mer lycka kan jag inte begära. Men visst är det så att även det bästa i livet har bitar som man måste lära sig hantera. Vi har språket. För första gången i mitt liv känner jag mig som en främling i mitt eget land. Och alla ni som kommer till Sverige har min fulla förståelse med hur det känns. Att inte förstå eller ens veta vad andra pratar om gör ont och bygger en känsla av utanförskap. Visst är det upp till båda sidor att lösa det problemet, men det är inte alltid lätt att få något att ändras som alltid varit på ett visst vis. Men samtidigt vet jag att man kan inte tänka så i en ny situation och jag har därför bestämt mig för att själv göra något åt situationen om jag inte ska känna så här. För hur det än är så är det ju mig det drabbar.