Vet att många anser att man har sig själv att skylla och visst är det så. Men alla är vi ju formade mer eller mindre efter våran omgivning och just nu känns det som att det är ett ständigt ekorrhjul man springer i.. Ingen energi till.. utan bara ett ständigt givande. Tack och lov finns det få runt mig ändå, som fortfarande finns där för den man är och uppskattar det. Inte bara för att vinna själv på det. Tack till er ni är bäst!!

Sen även om jag är 36 år gammal så står jag för att jag Älskar mina föräldrar och på ett eller annat vis ska jag alltid försöka ställa upp för dom så gott jag bara kan. Även om jag vet att det inte är mitt ansvar, så har det inte med det att göra. Det har med min kärlek och omtanke att göra!!

Oj nu blev det djupt men var bara tvungen att få det ur mig.


Zid våran katt har ni ju sett bilder på tidigare... Där har jag utan tvekan fått betala för mina synder.. Den katten skulle behöva ha ett och två inlägg för att beskrivas.. Om inte mer *garv*

Sen har vi Turbo & Smilla, våra kära kaniner.. Tyvärr har Smilla en mindre uppskattad sida och är lite lätt bittsk av sig men Turbo är våran hjärtkrossare.. Hur svårt det än är för många att tro så kan även en kanin bli ens "kärlek" ;) Pesonligheten på honom är helt otrolig och går inte att beskriva alls med ord. Det är som han inte skulle vara ett djur ens..
Så igår var det vårdardag av kaninerna.. kloklippning och pälsklippning. Smilla ser bara ut som en stor ulltuss och MÅSTE klippas med jämna mellanrum.. Första gångerna vi klippte henne så såg stackarn ut som en terrier haha just för att jag hade fått för mig att morrhåren skulle göra ont om jag klippte i.. Vilket nu har visat sig inte alls är så :P
Så tänk er en stor ulltuss som sagt, som så gott som är helt snaggad på kroppen och BARA lång yvig päls runt morrhåren.. Och tjolavips så har ni en terrier haha. Ingen fager syn kan jag lova ;)