Inte visste jag att det var livet.....

Idag var sista dagen på den här terminen. På måndag börjar allvaret under sommaren och ingen vila att få här.. Även om man mer än väl skulle behöva det efter dom senaste åren, plus efter en termin som man verkligen jobbat stenhårt för. Men men, vem sa att livet nånsin blir en bal på slottet liksom.... Not me!

Igår kväll låg jag och funderade på livet och hur vi människor är... Eller rättare sagt vad som formar oss efter vägen. Förr har jag nog levt lite som om jag har hela livet på mig. Men när min pappa blev sjuk i cancer, så insåg jag att så är det inte alltid. Våra liv kan vara kortare och avslutas när vi minst anar det. Och det fick i alla fall mig att tänka till och värdera om livet. Jag vill inte vakna upp en dag och inse att de människor jag älskar och bryr mig om ska ha behövt tveka på det. Det ska vara så fast i deras själar att det inte ens går att få ur därifrån. Det fick mig också att inse att även jag är värd att bli älskad, älskad för den jag är och respekterad för den jag är. Även om livet inte alltid är lätt så ska aldrig tvekan finnas för min omgivning, om hur mycket dom betyder för mig. För det ska Gudarna veta att lyckan och glädjen i livet, är inget som kommer gratis på nått sätt. Och skulle jag en dag behöva kämpa som min pappa fick, så vill jag kunna känna att jag i alla fall hade/gav kärlek i mitt liv.

Som min underbara lärare säger så vist.. -Vad ska man med alla materiella saker till den dagen man går.. Man kan ju lika förbannat inte plocka med sig något av det.

Nej, det kan man verkligen inte. Men mina minnen, all värme, kärlek, alla skratt och all trygghet på annat vis som jag haft runt mig kan ge mig ett sista leende förhoppningsvis. Och en förnöjd känsla av att jag var inte ensam i alla fall.

Jag vill inte behöva säga som det gamla ordspråket... " Dagarna som kom och gick, inte visste jag att det var livet." Jag vill leva mitt liv och jag vill leva det med dom människorna som ger mig glädje, stöd och kärlek.


♥ Saknar dig far och dina tokigheter som alltid piggade upp :)
Undrar just var du gör för galenskaper för dom där uppe ♥




Kommentarer
Postat av: Helen

Ja man tänker mycket på livet och döden ibland. Eftersom jag kommer i kontakt med det på jobbet relativt ofta så gör sig sådana tankar påminda.

Men våra fäder verkar ha varit kloka män som gett och det viktigaste...nämligen kärleken.

Min far sa ofta " Man lever så kort och är död så länge. Så ta vara på stunden som är " .

Så vi får lov att vara oss själva och njuta av livet.

För det är ju det vi lärt oss...eller hur ?



Kram och ha en mysig helg.

2010-05-28 @ 15:43:00
URL: http://famstenstroms.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0