Just nu är det verkligen KAOS inom mig. Jag vill komma någon vart i livet men hela tiden finns det något som sätter käppar i hjulet. Allt kan jag tyvärr inte ta upp i respekt för andra. Men ibland börjar jag tvivla på att människan ska vara god. Tydligt är ju, att ju elakare man är, eller ju mer egenkär, ju längre tar man sig. Eller ju mer FÅR man!!

Men jag vill inte vara elak eller självupptagen. Jag vill kunna känna empati för människor. Vill vara en människa som andra kan le åt när dom tänker på en. Men HUR långt tar man sig på det??? Inte långt direkt!

Kanske kan jag en dag förklara lite bättre när det gäller detta för er.

Idag har mina tankar än en gång flugit iväg till tanke för min pappa. Den 20:e denna månaden är hans födelsedag och det är lite svårt att förklara känslan över det. För det är mer troligt att det blir sista födelsedagen vi får ha med honom än att vi får en till. Det smärtar verkligen. Och hur firar man en sådan dag??? Ja uff om något bara kunde vara lite enkelt någon gång....

Nej nu ska jag fly till grannen på en kaffe och kanske man får lite bättre humör efter det. :)

Hoppas ni alla har en bra söndag!

Kram

Ojojoj va länge sedan det var som jag skrev här. Lite dåligt samvete men samtidigt inte. Insett att jag har på tok för mycket runt mig och det har hela tiden så gott som varit något att bolla med. Så den lilla fritid jag fått har jag verkligen behövt.

Trodde väl aldrig att jag som sommarmänniska någonsin skulle säga att jag längtar efter vintern. Men just nu ser det ut som att bara vintern kommer så blir det lite lugn och ro. Lite tid att pusta ut och varva ner.

Ni som har följt mig sen tidigare vet att vi kämpar med min pappa och hans sjukdom. Den delen har verkligen varit något som tagit mycket av mig just nu och det smärtar något så fruktansvärt att se en människa lida så som han gör nu. Att varje dag är ett levande helvete för honom och att man inser mer och mer att tiden är knapp. Jag har verkligen försökt att leva dag för dag och inte försökt att se det negativa hela tiden men just nu är det svårt. Man önskar så att det fanns något som fick honom till att må lite bättre. Om inte annat bara slapp smärtorna.

Sen att se mamma kämpar så hårt för att hålla sig upp och inte visa honom att hon själv håller på att bryter ihop är tungt det med. Jag själv får ju chansen i alla fall att krypa in i mitt eget hem stänga dörren och få gråta. Men hon måste finnas där hela tiden för honom och vill inte visa sorgen för honom som hon bär på. Det är verkligen lätt att glömma bort den människan som kämpar bredvid någon som har cancer. För man tycker så synd om den som är sjuk. Men det är ju ett levande helvete för den som lever bredvid också. Den som blir kvar och får bearbeta sorgen efter. Den som får hitta nya vägar att gå och för att överleva själv. Den som blir ensam efter 42 års äktenskap och utan partner.

Man kan verkligen inte låta bli att bli bitter och frustrerad, arg och ledsen, uppgiven och tom och bokstavligen livrädd för att inte ha sin pappa hos sig en dag.....

 

Idag regnar det igen och det finns verkligen inte ETT tecken på att solen stekte och värmen var över 30 grader för bara några dagar sedan. Just nu sitter jag och funderar på om jag verkligen skulle ha bett om liiite sämre väder?! För nu jäklar är det kyligt och kroppen verkar ha fått en chock av kyla istället.. Inga tecken på att vakna till liv eller hitta gaisten att ens försöka göra en ansträngning här hemma. Näpp. Häcken blir bara plattare och plattare på det här viset :S Och just nu ställer jag in mig på att ta en långkörare i soffan istället idag..

MICHAEL JACKSON

Självklart måste man ju kika in och gratulera 2 "kufar" som lyckats hamna på denna jord på EXAKT samma dag.
Någon mening fanns det nog säkert med det också och om jag gissar rätt, så är det att dom på ett humoristiskt sätt
ska underhålla oss andra stackare när det "torkar" i kolan ibland ;))


 

Så Laila din ödmjuke jäkel och Afrodite.. den HÄR är till ER!!!

HIPP HIPP HIPP HIPP HIPP HIPP HIPP HIPP HUUUUUUUUURRRRRRRRA!!!!!

 

Började harva på youtube i vanlig ordning och insåg med ens att jag hade glömt bort en hel del bra med M.Jackson..
Tror nog många med mig har överskuggats av alla ryckten under dom senaste snart 20 åren. Men det som var innan var STORT. Större än vad vi nog kan förstå. Därför tänkte jag i det här inlägget ta er med under en tur tillbaka i tiden...

Så lyssna titta och njut...





In our darkest hour In my deepest despair Will you still care Will you be there In my trials And my tribulations Through our doubts And frustrations In my violence In my turbulence Through my fear And my confessions In my anguish and my pain Through my joy and my sorrow In the promise Of another tomorrow I'll never let you part For you're always in my heart...

Tyvärr står det lite stilla för mig här ute på bloggen och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Anledningen är att det helt enkelt varit FÖR mycket runt mig en tid och jag kände att jag tappade fotfästet. Bloggen blev helt pötsligt ett MÅSTE och det är inte alls kul varken för er eller mig.


Hoppas allt är bara bra med er och att ni har fint väder idag, så här på nationaldagen!!

Kram på Er alla!

Ja då ska Annette vara ärlig och öppen från hjärtat vilket säkert är jävligt dumt. MEN samtidigt jäkligt sant. Och så som mitt liv har sett ut och SER ut just nu!!

Av någon konstig anledning så lyckas jag ALLTID hitta karlar som antingen inte VET om dom är kära i mig eller så är det karlar som drömmer och som leker nån sjuk lek och tror att allt ska fixa sig, tills dom upptäcker att dom antingen inte kan ändra sitt liv av en eller annan anledning, då kan det vara att supa med polarna, eller som nu... först inte anse att avståndet är något problem för att sedan skylla på avståndet. DEN har jag åkt på TVÅ gånger nu!!!  Nog för att jag är naiv men jag är inte dum i huvudet!! DET kan jag lova. Har liksom gått livets hårda skola och stött på det flesta konstiga typer man kan hitta snart tror jag, så DEN går jag inte på!! Men självklart, kör man dubbelspel, så är ju lättaste stråt att ta bort det som ligger längst bort... Så jag har väl helt enkelt gett Svarta Änkan en ny livsstrategi. Istället för att ta död på "gubben" efter sexakten så är det lika bra att aldrig få komma dit, för dom försvinner like förbannat ändå!!

Så har ni kärleksråd och tips att ge mig?? Så SHOOT!!! I need them!!! BIG TIME!!!

Gaaaaah vad är det för fel på killar egentligen???? Skiter dom fullständigt i vad tjejer känner och vilket spel dom spelar??? Sen undrar ju HUR man är funtad att leka med en människa känslomässigt, som ändå sitter i den situationen som jag gör nu??!! Har liksom nog så jobbig berg-o-dal bana känslomässigt att palla med!!

Ja då sitter man här igen då...

Idag är det väldigt mycket som rusar i genom både kropp & knopp. Har nog aldrig känt mig som nu och även om en viss lättnad infinner sig, så är det också känslomässigt jobbigt just nu. Av vilken anledning kan jag inte gå in på riktigt, förutom att hoppet är något jag börja få brist på. Det är ju det sista en människa egentligen ska ge upp sägs det, men om man gång på gång upptäcker att vissa saker ALDRIG förändrar sig, så ger man nog upp en aning och tappar glöden.

Gårdagen med min fader gick si så där.. Det enda vi blev på det klara med, var att han ska påbörja cellgiftsbehandlingen igen (vilket var ganska logiskt). Sen är det bara att korsa fingrarna att det går vägen denna gången också. Det är ju aningen svårt att leva utan någon lunga alls, så det MÅSTE gå!!

Nej, tyvärr känner jag mig lite off just nu, och jag ville bara kika in och säga till er som så underbart bryr er om det som händer mig och mitt liv just nu, att jag lever ;) Och förhoppningsvis kommer det bättre dagar snart då Annette landar med fötterna på "säker" mark igen.

Det här kommer inte vara det roligaste inlägget jag gjort direkt, men just nu känner jag att jag måste få ur mig det som ligger i bröstet och jag kan inte på något vis tänka på något annat just nu.

Klockan 09.00 har mor och far tid hos läkaren och just nu stiger paniken i mitt bröst.  Jag orkar fan inte ett dåligt besked till nu. Det gör så jävla ont att hela tiden åka berg och dal bana upp och ner och det gör så ont att se far lida både fysiskt och psykiskt.

Sen att det finns idioter i familjen som inte ens bryr sig, gör inte ilskan mindre heller. Jag hoppas dom är nöjda med sig själva och tycker det skulle vara lika okej om deras barn hade vänt dom ryggen i ett sådant läge. Den ena har för fan inte ens lyft telefonluren sen far fick diagnosen. Man kan ju tänka sig själv hur sådana människor är funtade. Finns många ord för sådana sv** i mitt register i alla fall. Och hur kan man sitta och spotta om att en människa (i en sån situation som far) är självömkande??? Vem f** skulle inte vara det när man ser döden i vitögat????

Sorry mina vänner att saker och ting stått stilla här ute. Men det har haft sina anledningar.. Fullt upp får man kanske säga... Och tyvärr börjar mina nerver ligga utan på kroppen igen och jag fasar för morrondagen :S

I morron är det dags igen för mor & far att ta sig till läkaren för att få besked om hur allt ligger till. Det vi vet är att far har en ny tumör i den lungan han har kvar. Och allt jag kan göra just nu är att be, hålla tummarna och hoppas att det finns någon som helst rättvisa i världen nån gång :(  Tron på det, är ju inte den högsta längre och man känner att mycket bara glider en ur händerna hela tiden. Så varför inte detta också?? Så tyvärr är det mycket som surrar i mitt huvud just nu och koncentrationen är inte så hög. Så risken är stor nu att bloggen kommer stå stilla ytterligare några dagar.

Och snälla hjälp mig hålla tummaran nu. Det har liksom varit tillräckligt det senaste åren nu.

Lovar att bara jag får lande lite nu kommer jag dyka upp på era sidor igen. Men tills dess ta hand om er och försök njut av det fina vädret som dyker upp då och då.

Kram till er Alla!!

Läste precis i Aftonbladet om Våran underbara Jantelag, som en hel del människor totalt missbrukar, bara för att dom TROR sig veta vad den handlar om.... MEN, än en gång fick jag det bekräftat, att vissa fattar inte alls vad dom pratar om och syftet med den. Och med ett härligt leende på läpparna kan jag bara tycka synd om dom som utnyttjar den för att må så förbannats mycket godare själva.. Stackars satar... Och istället för att se på mig som en så kallad jantelagare som en viss person tycker, kan jag sträcka på mig och känna att denna personen helt och hållet tolkat den "lagen" fel.

Jag tror inte att jag är mer än alla andra utan anser bara att jag kan få lov att vara mig själv och inte behöva rätta mitt liv efter hur andra skulle ha levt det. För gissa om jag skulle gjort olikt dom i deras situationer också då. Åtminstonde låter jag andra människor få ha sina åsikter och sitt sätt att hantera sitt liv på bästa vis. Men jag tillåter inte elakheter och orättvisor. Så klassas jag för jantelagare för det, så okej, då ska jag nog sträcka på mig och vara stolt i stället.

Empati,värme,  ärlighet, kärlek, förståelse och medmänsklighet är några livsviktiga egenskaper för mig och människor utan just det är svårt för mig att vara trevlig mot. That´s me!! Kalla mig bitch, räpa, diva eller vad du nu vill men jag själv är ganska stolt över dom egenskaperna.

Tycker ju att en person som tro sig veta bäst och alltid ska råda andra till hur dom ska leva,
mer är slav under jantelagen. OCH absolut feltolkat den HELT!!

Lite utdrag ur texten i Aftonbladet....

"Jantelagen är ett koncept skapat av den danskfödde författaren Aksel Sandemose i boken "En flykting korsar sitt spår" från 1933. Den formulerar i ord den oskrivna lag som säger att man inte ska sticka upp och tro att man är bättre än andra. Det är också ett uttryck som från den dag det först såg dagens ljus har missbrukats av människor som tror sig vara förmer än andra. Således adopterades idén ögonblickligen av den svenska överklass som under 1930-talet såg demokratiska reformer som ett hot mot sitt eget överflöd.

I själva verket har jantelagen ingenting alls med missunnsamhet att göra.

.......måste där ändå finnas någon form av restriktioner mot en alltför vidlyftig egoism. Vi kan inte hävda alla människors lika värde om vi i nästa andetag kritiserar jantelagen. Och även om Sandemose kände sig kränkt av att höra uttryck som "du skall inte tro att du är bättre än vi" (det vill säga än någon annan) är det faktiskt en ytterst sund tes. För varför i hela friden ska vissa människor nödvändigtvis tro att de är bättre än andra? "

Ja jag måste nog säga att det finns en familj här ute i cybern som är totalt störtskön!!!  Två av familjemedlemmarna har fått mig att dö av skratt... Dom är nog något av det härligaste jag varit med om!! Och bara att smita in på sonens sida idag och läsa, gjorde så att jag kiknade och höll på att göra i byxorna av skratt!! Så Laila DET ÄR DIN SON!! Den kan du inte smita undan och skylla på fel från BB *asgarv*

 Vilken SUPER HÄRLIG familj och tänk att två personer kan bjuda så underbart mycket på sig själva. Kan inte annat än säga Ni är bäst!!! Helt UNDERBARA!!! Tack för alla sjukt härliga skratt du get t migLaila och även din son i denna stund. Finner ärligt inte ord för det... Mer än Tack för allt ni bjuder på!! Ni är verkligen solstrålar i en grå vardag!!

Och till er andra.. Har ni missat dom här två sidorna??? KOLLA IN DOM!!! ;) Ni kommer inte ångra en sekund!

Laila - En ödmjuk jävel
Hoofs blogg

Då har de härliga sommarmånaderna verkligen gjort entre´!! Idag small det till bra över Sunne och första blixten i år. Och nu vet man att sommaren är på intågande. Så det är väl både positivt och negativt att det smäller hahah

Och kollar man in Stormvue så rör det sig bra med blinkar i vårat avlånga land just nu så jag antar det inte är den sista för dagen heller. På stormvue´s sidakna man följa ochse vad som händer och vart åskan ligger. För er som är nyfikna på sidan så när ni väl kommer in så letar ni reda på en liten liten knapp där det står RUN på (klicka på den) så ser ni hur allt börjar röra sig. Rätt kul att ha lite koll på det.



Besöket i Torsby gick bra, men jag är såååå trött och spänd i kroppen efter, så nog hade det varit gott att ha en stor härlig varm famn att krypa in i när man kom hem. Och ett badkar hade ju varit som balsam för själen.  Att gå i genom sig själv och allt som man inte "tagit reda på" under många många år gör ont, men det ska ju göra susen sägs det.. Det finns inga genvägar så att säga :S

Och jag har lärt mig mycket på det idag redan. Så här är det ingen risk att man hamnar i samma situationer en gång till i livet. Och jag fick ju faktiskt det bekräftat när jag ganska tidigt kunde avmäta en viss person och vad den gick för. Och så här 3 månader efter sitta och se att jag hade rätt. Det stärker mig i att tro på min egen intuition.