Just nu är det verkligen KAOS inom mig. Jag vill komma någon vart i livet men hela tiden finns det något som sätter käppar i hjulet. Allt kan jag tyvärr inte ta upp i respekt för andra. Men ibland börjar jag tvivla på att människan ska vara god. Tydligt är ju, att ju elakare man är, eller ju mer egenkär, ju längre tar man sig. Eller ju mer FÅR man!!

Men jag vill inte vara elak eller självupptagen. Jag vill kunna känna empati för människor. Vill vara en människa som andra kan le åt när dom tänker på en. Men HUR långt tar man sig på det??? Inte långt direkt!

Kanske kan jag en dag förklara lite bättre när det gäller detta för er.

Idag har mina tankar än en gång flugit iväg till tanke för min pappa. Den 20:e denna månaden är hans födelsedag och det är lite svårt att förklara känslan över det. För det är mer troligt att det blir sista födelsedagen vi får ha med honom än att vi får en till. Det smärtar verkligen. Och hur firar man en sådan dag??? Ja uff om något bara kunde vara lite enkelt någon gång....

Nej nu ska jag fly till grannen på en kaffe och kanske man får lite bättre humör efter det. :)

Hoppas ni alla har en bra söndag!

Kram